En tidig lördagsförmiddag i det sena januari lämnade vi ett folktomt och gråkulet Västerås för att värmas av Olle Olsson Hagalunds varma och lätt tillgängliga bilder på Sven Harrys Konstmuseum. Olle Olssons bilder visar fram det vardagen, på samma sätt som vi delar med oss av det livet på Facebook och Instagram.
Efter att grundat med Olle Olssons bilder och en god lunch var vi mogna att ta oss an ”Symbolism och dekadens” på Waldemarsudde.
Vi fick en kunnig och entusiastisk introduktion till vad som kan menas med symbolism. Skymten av något annat än den västvärld som åtminstone i konsten tycks ha kollapsat. Sagans, drömmens och extasens värld. Fascinationen för allt dolt, glömt och förträngt. Hinsideslängtan. Dödslängtan…
Två målningar av J A G Acke kan stå som emblem för alltsammans. Den blåtonade ”Havslyssnaren” som är en hen som pressar sin nakna kropp likt ett öra eller ett kön mot klippans inre, en bild som jag har svårt för att glömma. Och den egendomliga ”Midsommarfest i metallstaden”, som syns på väggen bak vår guide, som broderar fram en utopi (eller är det en dystopi???) där asexuella, luktlösa varelser rör sig rituellt i en skimrande filigranarkitektur av torn och spiror.
Efter besöket i symbolismens svårmodiga värld kände, åtminstone jag, ett behov av livsbejakande bilder och vandrade ner en våning och tog mig så småningom upp till ljuset i Prins Eugens ateljé – en symbolisk(!) vandring.
Här finns Karin Broos till synes fotorealistiska målningar, som även de innehåller en stark symbolik. Karin Broos använder sina döttrar och barnbarn som modeller för sina målningar, men hon menar ändå att det inte är porträtt som hon gör. Istället handlar det om annat, om att fånga vissa stämningar.
En på alla sätt givande och spännande dag som lade ytterligare bidrag till allas vår bildning.
För denna dag är Ann-Karin och Margareta, som har svarat för allt det praktiska arbetet, förtjänta av ett stort tack.
Västerås Konstförening 
